Analys: Kinas dolda vapen

Relationen mellan olika valutor är ett av ekonomins svåraste områden. Det gäller i synnerhet den kinesiska valutan. De senaste veckorna har priset på en dollar, mätt i yuan, stigit med drygt 3 procent. Det har fått amerikanska beslutsfattare att knorra. Skall Kina försöka devalvera sig ur effekterna av handelskriget med USA, alltså låta valutan ta smällen och därigenom dra ner den kinesiska köpkraften mot den amerikanska?

Euron stabil

Den slutsatsen blir ganska tydlig om vi samtidigt studerar euron. Den har inte utvecklats på samma sätt. Uppenbarligen är alltså att den kinesiska valutan försvagats. Eftersom Kina i princip har stängda gränser för valutahandel (det finns dock en internationellt handlad kinesisk valuta parallellt med den stängda inhemska) finns det alltså goda möjligheter för kinesiska politiker att skruva på valutakranarna. Därför mullrar amerikanarna.

Oönskade konsekvenser

En kraftig devalvering riskerar dock att få oönskade effekter i Kina. Redan idag är den kinesiska inflationen 2,7 procent, efter en uppgång på 1 procent de senaste fyra månaderna. En svag valuta skulle ytterligare fördyra importen och med den öka inflationen. Det riskerar, i sin tur, att bromsa den kinesiska privatkonsumtionen, som är tänkt att hålla igång hjulen när nu exporten går på kryckor. Jag tror dock att kinesiska politiker tar lätt på det problemet.

Sparkapital

Därför är valutan ett kinesiskt sparkapital. Granskar vi den riktigt långa relationen mot dollarn, från 1997 och framåt, tillsammans med ett flertal internationella valutor (pund, yen, euro och dollar i Kanada och Australien) kan konstateras att den kinesiska valutan är svindyr. Enklast syns detta om vi mäter mot svenska kronan. Då kan konstateras att den kinesiska valutan stigit klart mest av samtliga, plus 50 procent, med 2014 som det kraftigaste rycket. I botten ligger brittiska pundet, som inte gått upp alls. Japanska yenen är något överraskande tvåa med en uppgång på 40 procent, kanadadollarn trea med 27 procent och både euro och USA-dollarn ligger på delad fjärde plats, med 23 procent, varpå följer den australiensiska dollarn med 16.

Luras med statistik

Det går visserligen att luras med statistik, men hur vi än vrider på kurvorna råder det inget tvivel om att den kinesiska valutan skrivits upp kraftigt de senaste 10 åren. Därför är det svårt för USA att hävda att en viss nedgång skulle vara en manipulation. I själva verket är det USA:s ekonomi som är fången i US-dollarn. USA:s ställning som världsdominant trycker nämligen upp dollarkursen. När det är oro i världen stiger US-dollarn och värre oro än dagens handelskrig med Kina är svårt att tänka sig.

Och slutsatsen..?

Försvagningen av den kinesiska valutan är ingen tillfällighet. Den kommer rimligen att fortsätta, både mot US-dollarn och övriga västvalutor. Den kinesiska regeringen kan kontrollera valutarelationerna och just nu används de för att mildra effekterna av USA:s handelsbojkott.