Analys: Kurvan som borde skrämma Donald Trump
I en synnerligen omfångsrik tweet drog USA:s president Donald Trump fram stora kanonen. Han ville ha bättre fart på förhandlingarna med Kina, annars kommer USA att både höja tullarna och dra in väsentligt fler varor i kriget än hittills. Så lät det också i september förra året, innan börsraset.
Lättnadens suck
Därefter föll S&P index med 20 procent och presidenten sköt stridsåtgärderna på framtiden. I början av året twittrade han följaktligen glatt att förhandlingarna med Kina gick utmärkt och att båda parter var inställda på att nå en lösning innan mars månads utgång. Världens aktieplacerare drog en suck av lättnad och började köpa aktier igen.
Kurvan som skrämmer
Då var det ett väldigt klokt twittrande. USA:s export till Kina är nämligen på väg ner i källaren. Från en tillväxt kring 12 procent för ett drygt år sedan har den nu fallit 10 procent det senaste året. Det är en dramatisk omsvängning, som visar att handelskriget biter hårt på amerikanska exportörer. En av de största förlorarna är bönderna i Mellanvästern. Den viktiga sojaexporten har fallit med hela 75 procent. Kineserna köper från Brasilien i stället.
Kina klarar sig bättre
Visserligen dämpas även Kinas export till USA, men inte alls lika mycket. Även här var tillväxten 12 procent för ungefär ett år sedan, men fortfarande visar exporten tillväxt, kring 5 procent. Hur kan Kina klara sig bättre? Min bedömning är det beror på den annorlunda sammansättningen på Kinas export. Kinesiska företag är underleverantörer till amerikanska (och andra länders) företag. De säljer nästan ingenting i egna varumärken, utan ingår som komponenter i utländska produkter. Därför bygger exporten på långa leveransavtal. De kan normalt inte brytas på kort sikt. De utländska köparna får helt enkelt betala tullarna och försöka höja priset på produkterna istället.
Varför nu..?
Det konstiga är naturligtvis att USA:s president går på attack när trenderna går honom emot, men det har nog att göra med presidentens attack på Iran för två veckor sedan. Han utvidgade då USA:s ensidiga isolering av Iran genom att dra in dispensen för åtta länder, däribland Kina, att köpa olja från landet. Nu skulle Iran tvingas till förhandlingsbordet genom att nolla oljeexporten och slutligen knäcka deras ekonomi.
Helomvändning
Under hösten gjorde presidenten precis tvärtom. Då var Brentoljan uppe i 86 dollar, vilket började bli ett allvarligt problem i inflationskalkylen. Precis dagarna innan bojkotten av Iran delade presidenten ut frikort till dessa åtta viktiga köparländer, däribland Kina. Då rasade oljan till 50 dollar och inflationsproblemet försvann. När räntorna dessutom följde med ner, gjorde det uppenbarligen den amerikanske presidenten väldigt modig.
Börsrekord peppar
Det kan väl misstänkas att även börsernas vår-galopp peppat Donald Trump att gå på attack. En gissning är att kineserna sagt till de amerikanska förhandlarna att de inte alls tänker upphöra med sina iranska oljeköp. När detta nådde presidenten gick det förmodligen rakt in i egot, varpå han skickade ut helgens synnerligen överraskande twittermeddelande och börserna störtdök.
Och slutsatsen...?
Det finns två slutsatser att dra av detta. Den ena är att Donald Trumps aggressivitet verkar gå i cykler på ungefär 2-4 månader. Våren var en period då presidenten försökte odlade goda omvärldsrelationer, men nu är den perioden över och det är dags för Motorsågs-Trump att kliva in på arenan igen. Den andra lärdomen är att den amerikanska administrationen borde vara väldigt intresserade av en uppgörelse med Kina. Exportstatistiken visar att de förlorar mest på handelskriget. Detta är tyvärr det enda ljus i horisonten jag kan se i det allt mer tilltagande börsmörkret.