Analys: Risken har minskat

Den 24 juli väljer det brittiska Torypartiet ny ledare. Det mesta tyder på att det blir Boris Johnson, Londons tidigare borgmäster och den person som avgjorde Brexitomröstningen. Då blir han också premiärminister. När Boris Johnson, som in i det längsta höll inne med vilken sida han stödde i valkampanjen för tre år sedan, slutligen klev in i kampen fick EU-motståndarna luft under vingarna. Johnson har därefter utvecklats till en av de mest hårdnackade EU-motståndarna och har deklarerat att den 31 oktober, när förlängningsavtalet med EU löper ut, kommer britterna att lämna EU - ”do or die”, som han uttryckt det.

Lever på drömmar

Boris Johnson lever på en dröm, att Storbritannien skall bli mer framgångsrikt genom att odla handelsrelationerna med omvärlden på egen hand, hellre än via EU:s avtal. Det är en dröm, eftersom EU är britternas helt dominerande handelspartnern. Av britternas export går 28 procent till Eurozonen, följt av USA på 9 procent och Kina på 3. Övriga stora länder ligger kring en procent. Värt att notera är att de engelskspråkiga kusinerna Australien och Canada ligger på 0,8 procent, alltså helt försumbart, där även den folkrika före detta kolonin Indien ligger. Granskar vi importen ökar Eurozonens dominans ännu mer, till 33 procent. Även Kinas andel ökar markant, till 7 procent, medan USA halkar ner till tredje plats på 5 procent, samtidigt som alla andra länder också får en lägre andel.

Tullar mot EU omöjligt

Ingen kan idag räkna ut vad ett avtalslöst Brexit skulle innebära, eftersom inget industriland i modern tid har kapat alla handelsavtal med sin absolut största handelspartner. Därför betraktar de allra flesta ”no-deal Brexit” som ett tomt hot, men inte Boris Johnson. Det är genom denna utfästelse han svingat sig långt före konkurrenterna i den pågående kampen om Torypartiets krona. Theresa Mays förhandlingar med EU förkastar, både han och gruppen tongivande extremkonservativa, helt.

Tack Donald!

I detta läge kliver USA:s president in på banan. Som vanligt via Twitter, vars grundidé om korta inpass, han nu kringgår genom att formulera pressmeddelanden genom flera, på varandra följande tweets. Den senaste tar priset. Donald Trump kallar nämligen britternas USA-ambassadör för en knäppskalle (wacky guy), för att vara en korkad man (stupid guy) och för att vara en upplåst dumskalle (pompous fool). Dessutom kallar, i samma tweet, Theresa Mays förhandlingar med EU för dåraktiga (foolish) och en katastrof (disaster). Vilken skänk från ovan för dem som vill ha kvar britterna i EU!

Johnson i ett hörn

Boris Johnson har nämligen pekat ut det ”särskilda förhållande” som britter och amerikaner har, som hörnpelaren i britternas framtida handelsstrategi. Med den som bas skall britterna teckna ny egna avtal med andra länder och bli en tillväxtekonomi. Olyckligtvis, för Johnson, satt han i en TV-debatt samma dag som den amerikanska presidenten avfyrade sin salva. Då vägrade han, i direktsänd TV, skrida till den brittiske ambassadörens hjälp, varpå denne omedelbart avgick. Nu framstår både Boris Johnson och britternas som Donald Trumps lydrike. Det kan påpekas att just detta varit huvudkritiken mot Theresa Mays uppgörelse med EU - att britterna blir ett lydrike (vassal state) till EU.

Och slutsatsen..?

Boris Johnsons starka ställning som efterträdare till Theresa May har varit ett betydande orosmoment, eftersom han kategoriskt använt ”no-deal Brexit” som en framgångsrik språngbräda. När nu den amerikanska presidenten, på sitt sedvanligt obegripliga manér kastar sig in i kampen, utan att verka begripa att han gör det (Johnson och presidenten har starka band och goda relationer) är det den bästa hjälp Brexitmotståndarna kunde hoppas på. För en gångs skull var därför nettot av Donald Trumps tweetande denna gång bra för börserna.

Britternas import domineras helt av eurozonen