Hur högt kan räntan stiga?

I början av mars i år var den övre gränsen för Federal Reserves styrränta 0,25 procent. Efter fem höjningar ligger den nu på 4 procent. För att hitta en lika kraftig höjning under ett halvår måste vi gå ända tillbaka till början av 80-talet. Det var då USA på allvar inledde kampen mot inflationsvågen som startade på 70-talet. I januari 1981 hade banken höjt styrräntan till ofattbara 19,5 procent, en nivå som den höll sig på under tio månader innan den började dala.

Inte småpotatis
Jämfört med 80-talet kan det senaste halvårets räntehöjningar framstå som småpotatis eftersom de skall jämföras med drygt tio procent på 80-talet. Men det är de inte. Dagens fyra procent är drygt fyra gånger genomsnittsnivån de senaste tio åren (0,8 procent), medan 10 procents uppgång i början av 80-talet kan jämföras med genomsnittsnivån på ungefär 8 procent. Det var alltså bara en dryg fördubbling.

Historiken viktig
Har utgångsläget någon betydelse? Absolut. Med 8 procents normalränta blir intresset för krediter klart lägre än om normalräntan är 0,8 procent. Företag och privatpersoner blir därför inte så sugna på lån och klarar därför räntehöjningar bättre. Idag har vi därför betydligt större belåning i ekonomin, särskilt inom fastighetssektorn. Med större belåning blir ekonomin mer känslig för även mindre ränteuppgångar.

Tydlig broms
Mot den här bakgrunden borde de redan genomförda räntehöjningarna i USA ha en markant bromsande effekt på ekonomin, men det syns knappt. Visserligen har en av de viktigaste konjunkturindikatorerna, det så kallade inköpschefernas index, ISM, dalat från en topp i mars på 64, ner till 50 i oktober. Så länge det är över 50 tyder det ändå på tillväxt i den amerikanska industrin. Det var mycket värre när räntorna höjdes i början av 80-talet. Då föll index från en topp på 58 i november 1980, till 35 i maj 1982, ett av indexets lägsta värden någonsin (pandemiraset år 2020 stannade på 41).

Stabilt BNP
Även BNP-utvecklingen gick samma väg. I tredje kvartalet 1981 var tillväxten 4,2 procent (tolv månaders förändring), vilket rasade till ett minus på 2,5 procent i det tredje kvartalet 1983. Idag syns dock inget liknande. Det senaste årets BNP-tillväxt ligger på hälsosamma 1,8 procent, vilket motsvarar ungefär normalnivån efter finanskraschen 2010. Det tyder inte på att räntorna ännu börjat bromsa den amerikanska ekonomin.

Hur högt?
Så hur högt kan räntorna stiga? Om vi granskar tvååriga statsobligationer i USA, vilka ofta beskrivs som en prognos på den framtida styrräntan, ligger de på 4,7 procent. Ett globalt snitt ligger klart lägre, på ungefär 2,5 procent. En amerikanska styrränta kring fem procent inom ett år kan därför vara en rimlig prognos, medan det globala snittet troligen kommer att stiga betydligt mer och ta igen en del av det amerikanska försprånget. Jämfört med tioårssnittet för tvåårsobligationer i USA ligger räntan idag 3,6 procent över snittet, vilket är väldigt högt. Senast en liknande marginal förekom var under den dramatiska perioden i början av 80-talet.

Sällan över snittet
Eftersom vi haft en kontinuerligt fallande räntetrend sedan 1982 har räntenivån, bara vid fyra tillfällen gått över tioårssnittet, i normalfallet med endast en procent. Den nuvarande uppgången innebär därför en betydande åtstramning av en ekonomi som dessutom är väsentligt mer låneberoende än tidigare. Eftersom ränteuppgången kommit väldigt snabbt syns dock ännu ingen konjunkturnedgång i kurvorna. Det vore därför en orealistisk prognos och förvänta sig att den milda åtstramning vi nu ser skulle vara botten på konjunkturen. Förmodligen är vi inte ens halvvägs.

Fortsatt försiktighet
Det finns följaktligen anledning att fortsätta att vara försiktig till börsplaceringar. Visserligen tjänar just nu många företag på inflationsboomens prishöjningar, men inom ett år kommer den andra delen av ekvationen i kapp, lönerna. Det syns redan i USA, med sin mer marknadsstyrda arbetsmarknad. I Europa kommer löneökningarna med en ungefär ett års eftersläpning till följd av fackliga förhandlingar för stora lönegrupper. Det är när lönerna börjat stiga och företagens vinster går ner, vi kan skönja slutet på räntehöjningarna. Då först är börsbotten nådd.

Den svenska tvåårsräntan har under lång tid legat under den globala. Så inte längre.