Makroekonomerna: Längre plåga och värre

”Man får tugga i sig kostnadsökningarna”, sade Nordeas chefekonom Annika Winsth på onsdagens presskonferens där banken presenterade sin nya konjunkturprognos. Och just ”tugga i sig” kan sammanfatta känslan av de konjunkturrapporter (Danske Bank, Nordea, Konjunkturinstitutet, SEB, Swedbank - se sammanfattning i tabell) som kommit efter sommaren.

Några saker sticker ut:

1. Inflationen faller visserligen tydligt men ekonomierna, framför allt USA:s, har visat större motståndskraft än väntat. En orsak till det är att hushållen generellt har starka balansräkningar, bland annat som en följd av corona-stimulanserna. Det resulterar i högre räntor längre. Det gäller inte minst Sverige där också den svaga kronan ställer till det. För börsen finns ett antal dåliga nyheter i detta. Högre långa räntor håller nere värderingarna av vinsterna (och var en orsak till sommarens börsnedgång), högre räntor längre ökar de framtida finansieringskostnaderna och minskar efterfrågan framför allt inom konsumentberoende bolag under en längre period.

2. Trots starkare motståndskraft skruvas tillväxtprognoserna över lag ned för kommande år. Sveriges BNP visar minus i år och det ser inte mycket bättre ut nästa år. USA viker sig till slut för räntehöjningarna och BNP-tillväxten hamnar nästa år under 1%. Det tänkta dragloket Kina har stora inhemska problem, inte minst med fastighetsmarknaden, och får se fallande tillväxt 2024. EU, med dess motor Tyskland, visar knappt någon tillväxt alls 2023 och 2024. Börskonsekvensen blir då förstås svagare marknader för exportföretagen, i synnerhet kan bolag med stort beroende av Tyskland drabbas av de svagare utsikterna.

3. Risk att det blir värre än prognos för svenska räntor. Trots höga räntor längre tror alla på räntesänkningar under 2024 och 2025 så att styrräntan i slutet av 2025 är nere på 2,5%. Det finns dock ett antal brasklappar i prognoserna. Till exempel skriver Konjunkturinstitutet: ” Inflationsprognosen baseras bland annat på att kronan återhämtar sig gradvis framöver och att importpriserna uttryckta i svenska kronor minskar. Det finns betydande osäkerheter i denna bedömning…Inflationsprognosen baseras dessutom på antagandet att energipriserna inte stiger till alls lika höga nivåer den här vintern som föregående vinter”. Ett scenario där räntorna inte skulle börja komma ned nästa år är förödande för fastighetsbolag, bostadsbyggare och börsens konsumentbolag.

4. Hoppet är 2025. Det är långt dit och mycket kan hända på vägen (det räcker med att tänka på Ukrainakriget för att inse det) men alla är överens om att 2025 blir ett år med stigande tillväxt i Sverige och globalt, låg inflation och fallande räntor på en lägre nivå. Den dagen som aktiemarknaden börjar lita på att det verkligen blir så kan värderingarna höjas, inte minst inom allt räntekänsligt.

5. Makroekonomer har haft fel förr. För bara ett och halvt år sedan trodde nästan alla att inflationsuppgången var tillfällig och att de superlåga räntorna skulle bestå. Nu tror alla på höga räntor längre. Men den ränteuppgång vi nu sett är exceptionell, det finns ingen erfarenhet av hur en så kraftig åtstramning påverkar en ekonomi modell 2023. Den fulla effekten har vi inte sett ännu. Det är därför heller inte otänkbart att efterfrågan, inflationen och räntorna faller mycket snabbare än vad prognoserna säger.

Källa: Danske Bank, Konjunkturinstitutet, Nordea, SEB, Swedbank

Källa: Nordea, SEB, Swedbank