Ahnemark: Aktieglöden slocknar aldrig
Denna artikel framgår ur tidningen Aktiespararen nummer 10, 2019
Nytt ansikte här. Eller nytt och nytt – jag har skrivit i Aktiespararen i snart fyra år. Vid det här laget har ni sannolikt läst en och annan analys skriven av mig. Att arbeta som analytiker på Aktiespararna har varit bland det roligaste jag har gjort. Det har varit en mycket lärorik tid.
Nu är det dags för nästa steg. Undertecknad tar över som huvudredaktör för Aktiespararen när chefredaktör Joel Holm går vidare till bankvärlden. Den nya rollen delas med min vän och kollega Carl-Henrik Söderberg. Tanken är att vi - i vartannat nummer – ska sätta vår egen prägel på tidningen. Allt för att göra vår fantastiska skapelse än mer relevant och personlig.
Hur skapar vi förutsättningar för fler att börja spara i aktier? Det är en öppen fråga. Jag kan bara utgå ifrån mig själv. Ett intresse för aktier överförs vanligen från en familjemedlem, vän eller bekant. När jag växte upp var det ingen i min direkta närhet som handlade med aktier. På sin höjd var det bankens fondsparande som gällde. Med betoning på bankens.
Jag bröt mig loss från denna sanning och köpte mina första aktier för över tio år sedan. Det var början på min aktieresa. Med stor nyfikenhet läste jag allt jag kunde komma över i aktieväg. Mästarna – Buffett, Graham, Lynch och Fisher – både inspirerade och gav mersmak. Jag ville lära mig allt; från framgångsrika strategier till företagsvärdering på djupet.
Oräkneliga timmar investerades i att läsa, reflektera och förstå. Det var kul. Men också ensamt. Jag hade ingen att bolla mina tankar och idéer med. Internetforum var en sak, men jag sökte efter en gemenskap med riktiga människor. Det var då jag hittade Aktiespararna – och min lokalavdelning i Järfälla i norra Stockholm, där jag bodde vid tillfället.
Det var en något märklig känsla att äta lunch i min gymnasieskola på dagen och medverka på aktieträff i samma lokal på kvällen. Mina jämnåriga klasskompisar var helt oförstående till mitt beteende. En del undrade om jag hade ramlat i trappen.
Att vara yngst i sammanhanget var dock ingen nackdel, tvärtom. Varje lokalavdelningsträff var som ett smörgåsbord av ackumulerad kunskap – alla delade helhjärtat med sig av sina erfarenheter och lärdomar, särskilt till den märkliga unga personen som ville veta allt.
Det var någonstans där jag förstod att Aktiespararna är en organisation olik alla andra. Medlemmarna – alla unika och med olika bakgrund - delar inte bara en hobby, utan en passion. Och aktieglöden slocknar aldrig. Oavsett ålder.
Jag hoppas att ni vill dela den här resan med mig. Spännande saker är på väg.
Er Tillgivne,
Christoffer Ahnemark
Huvudredaktör & Analytiker