Dörren på glänt för nästa generation
Ifamiljen Wallenberg var det länge industri och finans som var den självklara vägen in i sfären, men Peter Wallenberg Jr valde att gå sin egen väg. Han började som smörgåsnisse som 15-åring, fick smak för service och märkte tidigt att han gillade att jobba med människor. Grand Hôtel blev hans arena. Här var han vd 1994–2006 och därefter ordförande. På fritiden var det racing som gällde.
”Farfar Dodde var inte nöjd med mitt beslut. Han tyckte att jag valde fel väg. Samtidigt sa min far att det viktigaste var att jag arbetade med det jag var intresserad av. Annars skulle det inte bli bra. Det har jag tagit med mig i processen att underlätta för nästa generation att ta över någon gång i framtiden”, säger Peter Wallenberg Jr.
För drygt fem år sedan inleddes arbetet med att utforma riktlinjerna för Wallenbergs succession. Från familjens sida leds processen av Peter Wallenberg Jr och kusinen Celia Pilkington. Alla i den sjätte generationen som är 18 år och uppåt har undertecknat ett dokument, som i familjens internationella kontext fått namnet Family Constitution.
”Det är inget avtal, utan en ömsesidig överenskommelse. Dokumentet är moraliskt bindande, men inte juridiskt. Processen bygger på lärande, samtal och dialog. Alla som är intresserade av att på något sätt vara aktiva är välkomna att delta”, säger han.
I sjätte generationen finns det i dag 31 personer i det breda åldersspannet 7 till 40 år. Till skillnad mot förr i tiden, när arvet helst skulle gå från far till äldste son, har alla i nästa generation möjlighet att vara med. Men det tog ett tag innan de hittade rätt väg framåt.
”I början var det som om vi stod vid varsitt brofäste. De unga ville att vi skulle tala om för dem vad de skulle göra för att få en roll i verksamheten. Det överraskade oss. Kanske var det på grund av familjens välkända historia.”
Peter, Jacob och Marcus Wallenberg ville föra samtal och öppna dörrar för ungdomarna när de kunde, men ingen av dem hade någon tanke på att peka med hela handen som tidigare företrädare för familjen gjort.
”Vi tog ett gemensamt beslut att bli lite mer strukturerade när det gällde generationsskiftet. Det var bara på det sättet vi skulle kunna mötas på bron.”
Med ett slags kollektivt och individuellt mentorskap överförs successivt mer än 150 års samlad erfarenhet och kunskap om familjen Wallenbergs sätt att göra affärer, konsolidera och förvalta kapital med försiktighet och utöva aktivt ägarskap.
En gång om året har familjen Wallenberg ett forum för utbyte av tankar och idéer. På Amaliadagen den 29 maj arrangeras Family Assembly, där ättlingarna till Marcus Wallenberg Sr träffas för att ha olika aktiviteter. Släktens årsmöte är en tradition sedan mer än fem decennier. Ofta är de på Malmvik gård på Ekerö utanför Stockholm.
”Det är ett socialt sammanhang där vi alla kan träffas och umgås. Vi diskuterar saker som har med verksamheten att göra, men vi har också aktiviteter som tilltalar dem som inte vill vara aktiva inom bolagen eller stiftelserna i framtiden.”
På den sjätte generationens begäran har man också sex mindre möten per år där Peter, Marcus och Jacob har fördjupade samtal och diskussioner med tre personer från nästa generation som väljer sina egna representanter. Nästa år är det tre andra unga Wallenbergare som får chansen att delta i det man kallar Family Working Group.
Genom närvaron i Wallenbergstiftelserna har familjen, trots att kapitalet numera är bundet i stiftelserna, ett stort inflytande i svenskt näringsliv. Familjen gör också ett markant avtryck inom svensk forskning genom sin närvaro i Wallenbergstiftelserna. Det är samlingsnamnet för sexton stiftelser som finansierar forskning med knappt 2,5 miljarder kronor om året. Störst är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som förvaltar merparten av kapitalet.
Stiftelserna ger också nästa generation tillgång till en exklusiv arena för erfarenhet och lärande. De varierar i storlek och hanterar olika områden.
”Jag började själv som suppleant en gång i tiden. Det var mycket givande och lärorikt att komma in som ung i stiftelseverksamheten. Hittills är jag den ende i familjen som arbetat med stiftelserna på heltid. I nästa generation kan det kanske bli fler.”
Efter en tid som suppleant blev han 1996 ordinarie ledamot i Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond och Jacob Wallenbergs Stiftelse. Samma väg in i sfären står nu öppen för nästa generation.
I många sammanhang ses ett generationsskifte inom ägarfamiljer som ett problem i stället för en möjlighet till utveckling. Men Peter Wallenberg Jr är positiv till förändringen och tycker att det är en förmån att få lära sig mer om nästa generation.
”Det är inspirerande att få veta mer hur de tänker och ser på världen. De är verkligen internationella, språkkunniga, välutbildade och seriösa unga människor. Det är inspirerande att träffa unga forskare och besöka företag tillsammans med familjemedlemmarna i nästa generation. De har alltid nya och spännande infallsvinklar på det vi upplever.”
Peter, Jacob och Marcus lägger stor vikt vid att odla en öppen kommunikation mellan generationerna. Det ger utrymme för nästa generation att ta för sig.
”De har inte bara gapat och tagit emot i våra samtal. De har ställt krav på oss också. Bland annat när det gäller hållbarhet. De har påpekat att bolagen som familjen har intressen i talade alldeles för lite om hållbarhet. Det håller jag med om. Vi lever i en ny tid. I dag håller det inte att bara verka utan att synas. Vi måste vara mer öppna och berätta hur pengarna används.”
I dag är det tio medlemmar ur den sjätte generationen som är aktiva i Wallenbergstiftelsernas styrelser som suppleanter eller ordinarie ledamöter. Fyra till är nominerade och står på tur för inval under hösten och våren.
Stiftelserna är en plantskola för nästa generations talanger inom familjen Wallenberg eftersom erfarenhet från styrelsearbetet i stiftelserna är en väg in i sfären. En annan är att arbeta operativt i bolag som är knutna till familjen. Två arbetar på SEB, en på Permobil och en fjärde har varit verksam inom Patricia Industries.
”Men vi driver ingen arbetsförmedling. Det är inte så det fungerar. Varje person måste själv visa intresse och skaffa sig utbildning och erfarenhet som behövs för att arbeta i ett av våra bolag. Vi lyssnar gärna och är bollplank, men sedan är det upp till varje individ”, säger han.
Många av ungdomarna, som är födda på 1980- och 1990-talet, är redan yrkesverksamma och gör karriär utanför sfären, till exempel som advokat i Lyon, designer i Berlin, finansanalytiker i London och entreprenör i New York.
”Det finns en imponerande bredd i sjätte generationen och de är redan skickliga inom sina yrken. Glädjande nog är hälften kvinnor. Och de ligger långt framme”, menar han.
Det innebär att den historiskt mansdominerande ledningen av familjen Wallenberg är på väg att brytas upp. Det är för tidigt att spekulera om vilka män och kvinnor som kan komma i fråga när successionen slutligen genomförs under de närmaste fem till femton åren, men det är rimligt att anta att generationsskiftet kommer att ske gradvis.
Det är också troligt att ledningen i framtiden består av ett flertal familjemedlemmar ur sjätte generationen som kommer att ha ett nära samarbete med olika professionella team.
Att hjälpa andra, förstå nyttan med långsiktighet och vara ”landsgagnelig” tillhör familjen Wallenbergs dna och är en solid grund att stå på. Men det krävs också ”jävlar anamma” och en stark drivkraft, menar Peter Wallenberg Jr. I övrigt är det kunskap, erfarenhet och förmåga som avgör. Inte familjenamnet.
Peter Wallenberg Jr har fyllt 60 år, Jacob och Marcus Wallenberg är båda 63 år, så än finns det tid kvar för överlämning till nästa generation. Men processen får inte ta för lång tid innan representanter för sjätte generationen släpps in på allvar och får pröva sina vingar.
Att ta över efter Peter, Jacob och Marcus Wallenberg kräver något extra i form av gedigen erfarenhet av kapitalförvaltning och ägarstyrning. Det innebär att det gäller att börja i tid. Det finns en del avskräckande exempel från svensk näringslivshistoria när den äldre generationen väntat för länge med generationsskiftet. Men hos familjen Wallenberg är successionsprocessen i alla fall i gång och det finns en medvetenhet om vad som krävs av både den äldre och yngre generationen.
”Vi tänker inte stå i vägen för nästa generation, men vi kan inte säga när och hur skiftet kommer att ske. Det måste få vara en process som tar den tid den behöver och växer fram i dialog”, säger han.
Och på det sättet har man en förhoppning om att familjen Wallenberg ska överleva i många decennier till. Också det är numera en del av familjens dna.