Experten: Börs och bostadsmarknad i farozonen

Aktiespararens skribent och börsexpert Peter Malmqvist om utsikterna för börs och bostadsmarknad i spåren av högre räntor.

Den globala inflationen har på ett år ökat från noll till 4,2 procent. Centralbankerna, inklusive den svenska, har förnekat att detta skulle vara bestående. Nu kommer därför inflationsbekämpningen innebära att räntorna ökar markant.

För ett år sedan var den globala inflationstakten noll och förväntningarna på högre räntor obefintliga. Börsen tuggade på uppåt trots att den globala inflationstakten vid halvårsskiftet kommit upp i drygt två procent.

Snabb inflationsuppgång

Under hösten blev det skakigare. Då fördubblades inflationstakten ytterligare, vilket i USA innebar en nivå på över sju procent. Fortfarande skickade centralbankerna signaler om en fortsatt låg ränta, men i USA började nu kritiken sprida sig.

Vid årsskiftet hade därför den amerikanska centralbanken svängt. Nu gällde räntehöjningar vid varje av deras sju möten under 2022.

Därefter bröt det katastrofala kriget i Ukraina ut. Placerarna skickade snabbt signalen att de nu såg mer dämpade räntehöjningar, eftersom kriget förväntades medföra en global lågkonjunktur.

Räntan visar vägen

Det kunde avläsas i den globala obligationsräntan över 2 år, som kan betraktas som en indikator på centralbankernas räntepolitik.

Den föll omgående till 0,34 procent, vilket är en stor förändring på dessa låga nivåer, men i dag är hela fallet återtaget och tvåårsräntan ligger nu på 0,64 procent. Där låg den senast mot slutet av 2018 och innan dess år 2014, då den kombinerade Greklands- och eurokrisen höll räntorna höga.

I Sverige har det varit ännu mer dramatiskt. Ända fram till den 24 januari var tvåårsräntan negativ på 0,11 procent. Under en månad gick den upp till svagt positiv, men efter Rysslands invasion föll den snabbt till minus 0,19 procent.

På elva handelsdagar därefter gick den rakt upp till häpnadsväckande 0,34 procent. Det är den högsta nivån i Sverige sedan mitten av 2014. De senaste två månaderna kan därför betraktas som en kollaps på den svenska obligationsmarknaden.

Dramatiska rörelser

Vad förklarar den dramatiken? Troligen riksbankschefen. Visserligen har den amerikanska centralbanken höjt styrräntan under uppgångsperioden, men den svenska ränteuppgången är betydligt större än den globala. Stefan Ingves har nämligen svängt.

Nu säger han att inflationen helt enkelt är alldeles för hög. Tidigare ansågs uppgången temporär.

Senast vi hade en räntepolitik som hängde ihop med inflationen och den internationella utvecklingen var under 2013. Då hade den svenska tvåårsräntan legat på ungefär samma nivå som den globala under drygt tio år.

Lägre än snittet

Då låg också den svenska inflationen på ungefär samma nivå som den globala. De avvikande perioderna är 2004 till 2006, då väldigt låga elpriser drog ner den svenska inflationen, och 2013 till 2015, då Riksbankens aggressiva räntesänkningar drog ner boräntorna (numera exkluderas boräntor från den inflation som Riksbanken styr efter).

De svenska räntorna har legat klart under det globala snittet sedan februari 2015, då den svenska styrräntan drogs ner på minus för första gången.

Perioden 2016 till 2019 låg den tvååriga obligationsräntan nästan en hel procent under det globala snittet, trots att inflationen var ungefär lika. Detta har fått två huvudsakliga effekter på svensk ekonomi.

Fastigheter tidigare vinnare

Den mest märkbara effekten är att svenska fastighetspriser galopperat. Räknat från utgången av 2012 har tillväxten i bostadspriser varit 8 procent per år för hela riket och på börsen har fastighetsaktier (mestadels kontor) haft en totalavkastning på 18 procent per år, att jämföra med det breda börsindexets 11 procent.

Stigande fastighetspriser är dock inte ”inflation” när det kommer till räntepolitiken, vilket gör att den inte påverkar Riksbankens räntebeslut.

Den andra tydliga effekten är att vi alla blivit fattigare gentemot utlandet. Den svenska kronan är ständigt lågt värderad. När vi släppte kronan fri hösten 1992 kostade en kalkylmässig euro (den fanns ju inte, så beräkningen blir teoretisk) ganska precis nio kronor, mot dagens ungefär 10:50.

Tar vi hänsyn till att den svenska inflationen dessutom understigit eurozonens sedan 1992 borde en euro kosta ungefär 8 kronor. Dollarn borde med samma matematik kosta ungefär 6 till 6:50 (inte 9 till 9:50) och ett brittiskt pund ungefär 9:50 (inte 12:50).

"En sorts devalveringspolitik"

Kronan pressas av att Riksbankens extremt låga ränta gör det mindre intressant att placera i svenska räntepapper. Då lämnar kapitalet. Räntepolitiken är alltså samtidigt en sorts devalveringspolitik.

Här står vi nu och plötsligt har vi en kraftigt stigande ränta för första gången sedan 2012. Det är ett hot mot börsen, men det är också ett hot mot fastighetsmarknaden.

Rekommendationen blir därför att vara försiktig. När stora saker händer tar det ofta lång tid innan det får effekt på börsen, men effekt får det, förr eller senare.

/Peter Malmqvist