Hela det finansiella gardet är utbytt - men spelar det någon roll?

Osäkerhet är det värsta marknaden vet, så den borde känt sig trygg med den stabilitet i det finansiella persongalleriet som rådde fram till riksdagsvalet i höstas.

Stefan Ingves var riksbankschef och hade suttit sedan 2006. Mikael Damberg hade efterträtt Magdalena Andersson som finansminister, men hade henne kvar som överrock. Inga drastiska förändringar var att vänta. Och Erik Thedéen var generaldirektör på Finansinspektionen, en post han hade haft sedan 2015. Stabilare än så kunde det knappast bli.

Men trots stabilitet och goda statsfinanser har marknaden inte varit helt nöjd. Den expansiva penningpolitik som Riksbanken fört de senaste åren har fått mycket kritik. Skulduppbyggnaden har varit massiv, hushållens bolån har ökat med 7,9% per år i genomsnitt de senaste 20 åren. Även fastighetssektorn har ökat sin belåning kraftigt. Det skapar obalanser i ekonomin och ökar risken för ekonomisk kris.

Det senaste halvåret har det skett förändringar på samtliga poster. Erik Thedéen har tagit över som riksbankschef. Daniel Barr har utsetts till ny generaldirektör på Finansinspektionen och Elisabeth Svantesson är ny finansminister. Vid sin sida har hon finansmarknadsminister Niklas Wykman.

Gör det någon skillnad?

En del tyder på det.

Erik Thedéens huvudbry är att han i sju år haft ansvar för att inget går snett den dag räntorna tickar upp. Flera gånger har han höjt ett varningens finger för att en vändning kan gå fort och riskerar att få oförutsedda effekter. Han är knappast sugen på att snabbtesta systemet. Men hans första räntebesked i förra veckan var trots allt ett tecken på att han inte var rädd att ta i. Räntan höjdes med 50 punkter och Riksbanken annonserade samtidigt en mer hökaktig räntebana och försäljning av statspapper. Det fick omedelbart effekt på den svenska kronan, vilket bör sätta tryck nedåt på inflationen.

På vissa håll talades det om beskedet som en game changer, men man kan egentligen fråga sig vad det var som var nytt. Stefan Ingves hade helt säkert höjt räntan med 50 punkter även han och räntebanan är mest en kopia av ECB:s.

Men ekonomi är också psykologi och om marknaden inbillar sig att vi nu fått en hök till Riksbankschef, så kan det räcka både för att få fart på kronan och få ner inflationen.

Politikerna då?

De verkar ha lite svårare att glädjas åt åtstramningarna. Moderaterna föreslog exempelvis i september att amorteringskravet skulle slopas och Elisabeth Svantesson påpekade i en intervju i Dagens industri att hon inte ”ligger vaken om natten och oroar sig för kronkursen”.

Är kronan svag, går exportföretagen bra och då går det bra för Sverige, är ett klassiskt resonemang. Men den svaga kronan eldar på inflationen och om Riksbanken ska lyckas få ner den, är varken en svag krona eller ett slopat amorteringskrav en god idé. Även om politikerna inte verkar supersugna på mer åtstramning, så har både stats- och finansminister varit tydliga med att de inte planerar bedriva någon Liz-Truss-Kwasi-Kwarteng-politik, alltså den som i höstas gav hela marknaden skrämselhicka. Från politiskt håll lutar det mest åt mer av samma.

Den vikarierande generaldirektören på Finansinspektionen, Susanna Grufman, tydliggjorde att amorteringskrav inte vore gynnsamt i det här läget. Kanske kostade det henne jobbet, som i förra veckan gavs till Daniel Barr, nuvarande generaldirektör på Pensionsmyndigheten.

Hans claim to fame är att han i våras i öppen protest reserverade sig mot det remissvar som majoriteten i Pensionsmyndighetens styrelse ställde sig bakom. Ett modigt beslut, kan tyckas, men också en vältajmad positionering inför ett maktskifte. Han är gammal centerpartist och i vilken utsträckning han kommer att lyssna in vad politikerna säger och vill är ännu inte klart.

Mer än att generaldirektörer tenderar att göra det. Här kanske den största osäkerheten finns. Som ansvarig för den finansiella stabiliteten, alltså den som i princip ska se till att systemet är intakt även om Riksbanken tokhöjer räntor, är hans roll oerhört viktig just nu. Han har en spännande balansakt framför sig.

Författare: Lotta Dinkelspiel, journalist

LÄS MER: Investmentbolaget som går under radarn

LÄS MER: Bankens fem favoriter i Norden - samtliga får köpstämpel