Stärk kvinnligt ägande

Flertalet kvinnor som på senare år valts in i svenska börsstyrelser har valts in på sin kompetens, inte som en följd av att ägare vill ha kontroll. Detsamma kan man inte säga om männen alla gånger, skriver Åsa Wesshagen, chef för bolagsbevakningsfrågor på Aktiespararna.

Kvinnor ”befolkar” de styrelseplatser som består av oberoende ledamöter, vilket ställer extra höga, professionella krav på dem.

Om huvudägaren vill ta i anspråk två styrelseplatser i ett bolag, och den andra största ägaren vill åt en styrelseplats, hur många platser blir det över för kompetens och oberoende i en styrelse på tre?

Det är inte så konstigt att ägarna vill ha kontrollen över sina bolag, och att de därför kräver styrelseplats. Men detta perspektiv lyfts sällan i debatten. Ingen vågar påpeka att det är männen som aktivt äger företagen och därför vill kontrollera dem. Vill männen inte verka förmer genom att förklara ägandets förutsättningar för kvinnor?

Finns det någon som tror att vi går mot ett samhälle som ägs av männen och styrs av kvinnorna?

Ett maktmedel

Ägandet är ett mycket konkret styrmedel, ett maktmedel. Vid sidan av att vi som individer kan köpa oss makt genom ägande, så kan investerarkollektivet påverka var i samhället satsningar görs.

Kapitalmarknadens funktion är att styra pengar dit de gör mest nytta, där de avkastar bäst, gör mest samhällsnytta. Finanskollektivets uppgift är att se till att pengar styrs åt rätt håll.

Hur ser kvinnors bidrag till att pengar ska flöda åt rätt håll i samhället ut? Vi antar normalt att marknaden är perfekt och gör de bästa valen, ser till att de mest lönsamma investeringarna prioriteras. Men tänk om marknaden är imperfekt som en följd av att många av de mest begåvade inte ingår i den grupp som styr investeringsflödet? I så fall får vi en imperfekt marknad, en marknad där pengarna hamnar på fel ställe. Det blir dåliga investeringar, med ringa framtidsnytta. En stor del av de investerade pengarna ”slängs i sjön”.

Vad är kvinnors syn på investeringar?

Hur investerar vi kvinnor egentligen? Vart tar våra pengar vägen?

Kvinnors inkomster har stigit. Vi kvinnor köper kläder till barnen och satsar på en resa för familjen. Jag har en kollega vars familj drev eget företag när han var liten. När sommaren kom var frågan om familjen skulle fira semester eller inte. Om någon ny maskin skulle köpas till företaget, då spenderade familjen sommaren hemmavid.

I valet mellan att köpa en maskin och att åka på en semesterresa med familjen – vad väljer egentligen kvinnorna? Jag tror många kvinnor ”prioriterar familjen”, men vad betyder det? De investeringar som gör att våra barn ka få jobb framöver, förväntar sig kvinnorna att männen ska stå för dem? I så motto beter vi kvinnor oss som nyrika. Det skulle i sin tur kunna bero på att vi kvinnor, sett i ett historiskt perspektiv, är nyrika.

Eller är vi det? Det är ju rätt länge sedan som vi fick samma arvsrätt som män.

Arvet arbetar, rent matematiskt, för att uppbyggda förmögenheter ska fördelas jämställt mellan könen. Även om det bara vore männen som gjorde så kallade placeringar, så skulle effekterna av ett sådant genusskilt beteende löpande suddas bort då arvet fördelas lika på söner och döttrar. Trots det har det hittills varit få kvinnor som agerat som aktiva ägare på den svenska börsen.

Ämnet måste lyftas

Kvinnornas existens på den finansiella marknaden gör inte ett brett avtryck i aktieägarvärlden. Kanske släpps kvinnor inte in. Kanske är de över lag mindre intresserade. Vi måste börja tala om saken, tala med varandra om ägande. Placerar vi kvinnor långsiktigt, på ett ansvarsfullt och klokt sätt? Vi kvinnor borde umgås oftare med tanken att våra pengar kan ge oss makt och rikedom. Vi borde också reflektera mer ofta över att långsiktiga placeringar skapar välfärd åt kommande generationer.

Det vore intressant att få veta mer om kvinnors finansiella beteende, om kvinnors förhållande till pengar. Vilka risker tar vi kvinnor och varför? Hur agerar kvinnor som ägare? Är vi kvinnor ansvarsfulla och långsiktiga när vi rör oss med pengar? SCB borde kartlägga kvinnligt ägande.

Att kvinnor mycket sällan utövar aktiv ägarstyrning i börsbolag är en viktig förklaring till varför kvinnor i lägre utsträckning än männen återfinns bland styrelseledamöter i börsbolag. Denna infallsvinkel i styrelsefrågan lyfts i dagarna av AllBright men har historiskt inte intresserat pressen. Den har inte heller varit politiskt hett stoff. Ägandet är ingen het potatis i politiken eller i den allmänna debatten. Man vinner inga politiska poäng genom att stärka ägandet. Har någon hört en politiker säga: ”Vi ska stärka det kvinnliga ägandet”?

Likafullt tycker jag att vi ska göra det, både i praktiken och i tanken!

FAKTA

Efterlysning: Kvinnor till valberedning

Andelen kvinnor i näringslivets valberedningar uppgår bara till 13 procent, visar rapporten ”Börsens dolda makthavare” som tagits fram av AllBright, en stiftelse som arbetar för jämställdhet i näringslivet.

Drygt hälften av alla börsbolag har beredningar som bara består av män, konstaterar AllBright.

”Lika väljer lika och kompetens är lättast att identifiera i den som liknar en själv”, skriver Tove Dahlgren, tillförordnad vd för AllBright

Valberedningar är avgörande för att få in kvinnor i styrelserna, eftersom bolag med bara män i valberedningen ”tycks ha svårt att identifiera och rekrytera kvinnor”, enligt AllBright.

Rapporten bygger på intervjuer med representanter från valberedningarna, institutionerna, styrelseproffs och forskare.

Nästan samtliga bekräftar ansvaret att bidra till att öka andelen kvinnor i styrelserna.

Ändå är 69 procent av styrelserna fortfarande inte jämställda.

”Detta trots att Svensk kod för bolagsstyrning säger att en jämn könsfördelning ska eftersträvs”, skriver AllBright.