Wahlroos: ”Skuld är den stora jämlikhetsmaskinen”
Uppståndelsen kring flytten av Nordeas huvudkontor från Stockholm till Finland har inte bara handlat om tomrummet efter bankgiganten, utan också dess ordförande, Björn ”Nalle” Wahlroos.
”Stanna, vi behöver dig”, vädjade ekonomikrönikören Birgitta Forsberg, i SvD och pekade på att Wahlroos ”står ut som en färggrann, fyrkantig kloss i svenskt näringslivs anemiska, avrundade landskap”.
– Jag kan glädja dina läsare med att jag kan säga att jag tänker stanna här, säger Björn Wahlroos, som är skriven i Sverige.
– Hälsa Birgitta att jag finns här.
Wahlroos är också ordförande i den finska finans- och försäkringsjätten Sampo, som är Nordeas största ägare med drygt 21 procent av aktierna.
Sampo har framförallt mångmiljardinnehav i storbolag och äger även 100 procent av IF och Mandatum och 49 procent av Topdanmark.
Men under hösten har Sampo gjort en rad investeringar inom fintech: Nischbanken Nordax, danska Saxo Bank, specialiserat på börs-, valuta- samt råvaruhandel och danska betaltjänstbolaget Nets.
– Det som förändrats är att vi tittar på lite mindre case som samtidigt är mer teknologiska och framtidsinriktade. Det är ingen dramatik. Sampo har alltid varit överkapitaliserat just för att kunna röra på oss när vi tror att det är bra, säger Wahlroos.
Mellan 70 till 90 procent av investeringarna inom den nordiska fintechsektorn handlar om betalningar i någon form.
– Alla traditionella bankirer vet att man inte tjänar särskilt mycket pengar på betalningar. Min förklaring till intresset är att betalningar kommer att bli ett slags ”winner takes it all-race.
Björn Wahlroos räknar med att det till slut återstår kanske bara en, som blir världsstandard.
– Det är klart att den som äger den appen kommer att tjäna väldigt mycket pengar. Men det är ett farligt race. På vägen kommer massor försök att gå om intet.
Trots enorma protester planerar Nordea att flytta sitt huvudkontor från Stockholm till Helsingfors.
Vilken betydelse tror du att digitaliseringen kommer att få?
– Vi står inför den mest avgörande delen av digitaliseringen. Det som människor associerar som mest centralt för banktjänster kommer att digitaliseras. Det betyder automatiskt att våra kontor kommer att ändra karaktär. De arbetar inte längre primärt med betalningstjänster utan framförallt med rådgivning och försäljning. Men den här utvecklingen kommer att gå ännu längre.
Sedan några år arbetar Nordea med att bygga upp ett nytt IT-system från grunden. Nordea har hittills hankat sig fram med ett lapptäcke av olika gamla IT-system, från fusionstiden, och kämpat med tekniska problem och dyr produktutveckling.
– Nu skapar vi en helt ny infrastruktur. Det gör att vi mycket enklare, billigare och snabbare kan lansera nya produkter och tjänster. Tjänsterna är dessutom mycket mer avancerade eftersom den nya plattformen är mer flexibel och har större effekt.
Både i näringslivet och politiken finns förhoppningar om Stockholm som ett nordiskt finanscentrum, en ambition som fått sig en törn efter Nordeas besked att flytta huvudkontoret till Helsingfors.
– Om man tittar på London, som otvetydigt är Europas finanscentrum, och kanske världens, så ser du att den engelska regeringen, oavsett politisk färg, burit stor omsorg om vissa kärnfrågor som rör reglering, beskattning och näringspolitik, för att se till att City of London fungerar. Det finns ingen enskilt stor fråga utan en allmän inställning om stabilitet och insikt om att reglerna inte ska förändras allt för ofta.
– Om Stockholm vill utvecklas i den här riktningen, så är det detta som jag tror att den svenska regeringen borde fästa uppmärksamheten på. Snabba kast som förändrar lönsamheten mellan olika finansiella tjänster är inte bra.
Enligt Wahlroos är det bankunionen, som en garant för stabilitet och en jämn spelplan, som var den avgörande faktorn bakom flyttbeslutet.
– Det var därför som vi frågade den danska regeringen hur deras planer såg ut. Det var därför som den svenska regeringen, på slutrakan, kom ut med ett uttalande om att också de studerade frågan.
Att ha kvar sätet i Sverige skulle innebära konkurrensnackdel mellan en till två miljarder per år, enligt Nordeas beräkningar.
– Därför kommunicerade vi i ett tidigt skede, för två år sedan, till den svenska regeringen att något måste göras.
Det som fick droppen att rinna över var regeringens planer på att höja resolutionsavgiften. I juni drog regeringen tillbaka höjningen.
– Debatten vi har fört har på det sättet hjälpt våra konkurrenter.
Samtidigt berömmer Wahlroos kommunikationen med regeringen.
– Finansminister Andersson har själv sagt att vi har haft en bra dialog och det har vi fortfarande.
Allianspartierna har beskyllt regeringen för att den drivit Nordea från Sverige.
– Det är klart att höjningen (av resolutionsavgiften red. anm.), det ser vi ju nu när den har återtagits, var ett misstag. Det är väl en naturlig del av politiken att man försöker slå lite mynt av det.
Men enligt Björn Wahlroos är det ”lite ojust” att ge regeringen hela ansvaret för den politiska hanteringen av villkoren kring flyttbeslutet.
– Jag är inte socialdemokrat men jag vill ändå säga att många av de saker som vi ser i dag, som skapar både en ojämn spelplan i Sverige och en viss osäkerhet i termer av reglering, faktiskt är instituerade av den föregående regeringen. Jag vill på det här sättet säga att det är fel att belasta Magdalena Andersson och den här regeringen med hela ansvaret. Det var kanske inte så klokt att höja resolutionsavgiften men det finns mycket annat i det här.
Björn "Nalle" Wahlroos lyfter fram Magdalena Anderssons sätt att agera.
Det krävs kvalificerad majoritet på stämman för att flytten ska godkännas. Vilka signaler har ni fått hittills från de stora ägarna?
– Jag har träffat många av dem tillsammans. Casper von Koskull (Nordeas koncernchef) har träffat de flesta av våra stora svenska institutionella ägare i enskilda möten. Våra största ägare finns faktiskt utomlands. Det har funnits en hel del frågor. I media har flytten presenterats på ett sätt som kanske inte riktigt motsvarar det sätt som vi ser det på, som att Nordea skulle försvinna från Sverige, trots att i den fysiska världen sker nästan ingenting.
Nordea ska fortsätta vara noterade på samma börser som i dag, medan huvudnoteringen, enligt den preliminära bedömningen, flyttas från Stockholm till Helsingfors.
– Som det ser ut nu kommer vi att ha tre parallella listningar. Det enda som sker är att i Finland byts depåbeviset ut mot en riktig aktie. Sedan kommer det bli en del indexförändringar.
Vad innebär flytten för kunderna?
– Kunderna kommer inte märka något, förutom våra nya IT-system, vilket innebär att servicen blir bättre på nätet. Fysiskt kommer vi att se ut precis som tidigare.
Såväl svenska Riksbanken, Riksgälden och Finansinspektionen som IMF, OECD och EU-kommissionen pekar ut hushållens höga skuldsättning som det stora hotet mot svensk ekonomi. Hur ser du på risken?
– Nu skulle det vara både politiskt korrekt och enkelt att säga att jag är oroad – och då skulle jag klara frågan utan att klampa i klaveret. Men jag måste säga att svenska hushållens skuldsättningsgrad är betydligt lägre än vad den har varit traditionellt i Danmark till exempel.
– Jag har ju en bakgrund som nationalekonom och tycker att man borde fråga sig: Vad är en optimal skuldsättningsgrad? Det är inte så att en lägre skuldsättningsgrad automatiskt är bättre. Vi ska minnas att skuld ger möjligheter.
Tar man bort möjligheterna att låna så sätter man också stopp för social mobilitet, enligt Wahlroos, även professor emeritus i nationalekonomi.
– För människor som inte har kapital blir det omöjligt att köpa en lägenhet eller starta ett företag. Frågan är mycket mer mångfacetterad än den gängse uppfattningen i den svenska debatten om att skuld är illa. Man får nästan en ultraprotestantisk stämning när man hör uttalanden i stil med att ”har man skuld är man i bojor”. Det är inte på det sättet. Skuld – kredit – är den stora jämlikhetsmaskinen.
Casper von Koskull är vd på Nordea och har, likt Wahlroos, hamnat i medias blickfång på sistone.
Björn Wahlroos avfärdar också larmet om bobubbla i Stockholm.
– Stockholm är faktiskt huvudstaden i Skandinavien, även om skylten på Arlanda är nedtagen. Folk flyttar till Stockholm inte bara från hela Sverige utan även från utlandet. Mina landsmän i Finland är till och med oroade över en mycket stark inflyttning till Stockholm.
– Det är klart att bostadspriserna ska gå upp en smula. Som ekonom är det uppenbart. I centrala Stockholm finns det inte så många extra kvadratmeter kvar att bygga på. Det är i princip färdigbyggt. Ändå är priserna i Stockholm knappt högre än vad de är i Helsingfors, som är en liten by i jämförelse. Jag vill inte ens jämföra prisskillnaden mot i London, där jag råkar ha ett hem.
Björn Wahlroos har noterat att ”propagandan” om de höga bostadspriserna i Stockholm även tagit skruv utomlands.
– Douglas Flint, som nyligen avgått som ordförande i HSBC, världens största bank, frågade mig under en middag om jag inte kände mig orolig för bostadsbubblan i Stockholm. Jag svarade att jag har fått den frågan sedan 2011 och alltid svarat på samma sätt och i sex år har jag haft rätt när jag sagt att det är ingen bubbla, snälla ni tala inte om en bubbla. Jag är fortfarande av den åsikten även om nu priserna fortsatt upp och även modererats lite. Jag tror inte att det finns någon jättestor risk här. Kanske mina ”famous last words”, säger Björn Wahlroos och skrattar.
Svenska bolån motsvarar 7 procent av Nordeas balansomslutning.
– Om du tittar på många av våra svenska konkurrenter är deras exponering, i förhållande till deras balansräkning, tre, fyra gånger större än vår.
För tio år sedan, augusti 2007, varnade du för att börskurserna skulle gå ned rejält. Vad tror du om läget nu?
– Varje gång någon frågar mig om aktiemarknaden så brukar jag hänvisa till obligationsmarknaden. Min poäng är att i en tid av låga räntor är det klart att aktier ska vara ganska värdefulla.
Ett genomsnittligt p/e-tal för nordiska och europeiska börser kring 20 motsvarar en avkastning på 5 procent medan ett p/e-tal för bankaktier ofta ligger mellan 12 och 14, vilket betyder avkastning på 7 till 8 procent.
– Jag vill inte haussa upp något, men jag vill ändå säga att jag inte är orolig på samma sätt som jag var år 2007. Jag tror fortfarande att det finns en väg uppåt för delar av aktiemarknaden.
Hur tycker du att man ska tänka som enskild investerare för att skapa värden över tid?
– Jag är ju superbt dålig på stock picking och fundamentalt skeptisk. Min ursprungliga akademiska bakgrund är mycket starkt inriktad mot en effektiv marknad. Därför är min grundinställning att det är lika bra att kasta pil – förutsatt att man gör på ett sätt där man diversifierar sina risker. Ett av de största misstagen man kan göra när man plockar komponenter till sin portfölj är att missa att det finns en gemensam nämnare, som ett, tu, tre kan gå åt helvete.
FAKTA
Björn Wahlroos om …
Spara eller amortera: ”Det ankommer på var och en av oss att svara på frågan hur mycket risk vi vill ta och hur gräsligt det får kännas när det har varit tre nedgångsdagar på rad. En del av oss är bättre på att leva med risk och en del av oss är sämre.”
Fed-chefen Janet Yellen: ”Hon var en utpräglad politisk utnämning i den meningen att Obama inte bara ville utnämna en demokrat utan också en kvinna. Hon kommer inte att ses som ett misslyckande men ändå en parantes i Feds historia.”
Amorteringskrav: ”Jag tror att mekanistiska regler för amorteringar inte är förenligt med marknadsekonomi. En kreditförhandling som involverar en amorteringsplan är en naturlig förhandling mellan två fria kontraktsparter som ska få avtala om vad de båda kan komma överens om.”
Penningpolitiken: ”Ingen ekonom hade tidigare tänkt på att behovet av att öka penningutbudet genom värdepappersinköp skulle vara så stort att marknadslikviditeten skulle bli en begränsande faktor. Det krävdes fyra triljoner dollar i USA och nu verkar det som att ECB:s balansräkning också kommer att gå upp mot fyra triljoner, alltså fyra tusen miljarder euro, innan det här är över.”
Om påstådda kundflykten: ”Vi kan faktiskt inte märka något kundtapp. Det är fråga om så små rörelser att det faller inom ramen för den normala variationen som vi har i kundtrafiken.”